måndag 16 april 2012

Livet går vidare


trots allt. Min mormor gick bort ett par veckor innan påsk efter att ha varit dålig sedan i höstas. Begravningen blev ett bra avslut och nu känns det ganska bra igen. Det är inte alla som får ha sin mormor så länge som jag och hon finns kvar genom alla våra minnen.


Därför har det varit tunnsått med inlägg och kommentarer en tid, orken har inte räckt till för allt helt enkelt. Stickningen har det väl inte heller varit så mycket bevänt med, mest lite småsaker som jag har hoppat emellan när lusten infunnit sig.
Mössor är ju alltid bra att ta till när man inte vill börja på nåt stort och när man precis köpt en ny bok så måste man ju prova nåt i den eller hur? Det är samma mönster men olika sorters garn bara för att jag ville prova hur det blev. Den flerfärgade är stickad i ONline sockgarn och den enfärgade i ett bomull/viskosgarn. Vill man att mönstret ska framträda tydligt är ju det enfärgade bäst och garnet bör nästan lite glansigt så att maskorna blir väl avgränsade. Boken är den här förresten:
Massor av fina mönster, rekommenderas!

Vårhälsningar
/Sannne


5 kommentarer:

  1. Så trist det är när nån nära går bort, men som du skriver, man får vara glad att man haft dem så länge ändå. Fast sorgen är ju lika tung och jobbigt ändå trots det.
    Fina mössor, den boken har jag inte sett innan så det ska bli kul att få se om man får möjlighet att bläddra i den framöver. Gillade verkligen det där mönstret, en sådan mössa skulle jag också vilja ha.

    SvaraRadera
  2. Alltid ledsamt när någon går bort! FIna mössor och mönstret gjorde sig fint i det enfärgade!

    SvaraRadera
  3. Det går aldrig att förbereda sig för de känslor som kommer när någon dör, tycker jag. Även om de varit en sjukdomsperiod blir ju saknaden densamma. Skönt med en bra begravning, i alla fall, och goda minnen.

    Trevligt mönster i mössorna och som du säger, det syns bäst i den enfärgade!

    Var nu rädd om dig och tag det vackert så du hinner med!

    SvaraRadera
  4. så tråkigt med din mormor, ja även om man vet att det kommer att hända är man aldrig riktigt förberedd ändå. men tiden läker alla sår, men de finns där alltid i ens tankar. /kram

    SvaraRadera
  5. Alltid ledsamt då nån dör.. jag fick ha min morfar ända tills han va 90 år.. men mormor gick bort redan som 67 åring..Jättefin mössa du stickar..Känner igen mej då man ska ändra på utseendet på bloggen.. ja då blir det lite till..ännu lite mera.. o sen ha man ändrat allt.. haha..men ditt blev ju bra!

    SvaraRadera

Vad trevligt att just du vill lämna en kommentar!